Jag har en skuld hos Kronofogden sedan 2016 och min sambo tror att vi inte får lån för att jag "har dålig historik".
Det började med ett företag. Jag startade enskild firma 2013, det gick bra i två år, och 2015 förlorade jag min största kund på tre veckor. Jag hade då moms och arbetsgivaravgifter som jag hade räknat med att betala med intäkter som aldrig kom. Jag gjorde det dummaste man kan göra: jag slutade öppna breven.
Totalt är det idag strax under fyrahundra tusen med ränta och avgifter. Det var hundrasextio från början.
Min sambo vet att det finns "en gammal skatteskuld". Hon vet inte summan. Hon vet inte att jag har löneutmätning varje månad och att det är därför min lön ser ut som den gör, och hon tror att jag tjänar ungefär det som faktiskt är kvar efter utmätningen.
Vi har varit tillsammans i fem år. Hon har en dotter som jag har varit med sedan hon var fyra. I februari pratade vi om att köpa hus och jag satt vid köksbordet och förklarade räntor som om det var räntorna som var problemet.
Det jag inte kan komma runt: det är inte skulden som är lögnen längre. Det är fem år.
Jag har läst om skuldsanering. Jag har fyllt i ansökan två gånger utan att skicka, båda gångerna sent på kvällen, och båda gångerna stoppade jag vid frågan där man ska beskriva sin situation, för då måste man skriva ner allt och då finns det på papper.
Finns det någon här som sagt det till sin partner efter flera år? Vilka ord använde du. Blev hon kvar.
Kommentarer