Jag har bott i samma hyresrätt i fyrtioett år och nu ska huset renoveras och jag kan inte bo kvar.

Jag är sjuttiotre. Jag flyttade in 1984 med min man, som dog 2011. Trerummare, sjuttiotvå kvadrat, i ett hus från 1962.

Hyran är idag femtusenniohundra.

I februari kom informationen om stambyte och totalrenovering. Nya stammar, nya badrum, nya kök, nya ytskikt, ny ventilation.

Och efter renoveringen blir hyran, enligt den information vi fått, mellan niotusenfyrahundra och tiotusentvåhundra beroende på lägenhet.

Min pension är fjortontusensexhundra efter skatt.

Så det som sker är inte en vräkning. Jag vill vara noggrann, för det här missförstås: ingen säger åt mig att flytta. Jag har besittningsskydd. Hyresgästföreningen har förhandlat och det finns en upptrappning över tre år.

Vad som sker är aritmetik. Efter upptrappningen går mellan sextiofem och sjuttio procent av min pension till hyran, och då går det inte, och då flyttar jag.

Processen har varit korrekt. Det är nästan det svåraste att förklara för mina barn, som är upprörda och vill att jag ska "göra något". Det har varit informationsmöten. Det har funnits en omröstning om standardnivå och jag röstade på den lägsta och vi var i minoritet, och jag förstår de yngre familjerna som röstade annorlunda — deras badrum från 1962 är också från 1962.

Av de arton hushållen i min trappuppgång kommer, enligt vad jag vet, sju inte tillbaka. Fem av de sju är över sjuttio.

Vad jag gör: jag står i kö. Jag har stått i kommunens bostadskö sedan februari, och för ett äldreboende krävs biståndsbeslut och jag är för frisk, vilket jag är glad för och som nu är ett problem.

Och jag har börjat med något jag inte berättat för mina barn: jag har gett bort saker.

Jag har gett bort min mans verktyg i mars. Jag gav bort matsalsmöblerna i augusti till en grannes dotter som skulle flytta ihop med någon. Jag har tömt två garderober.

Jag gör mig mindre så att jag ska passa in i något jag inte sett än.

Det går fortare än jag tänkt och det är nästan skönt, och det skrämmer mig att det är skönt.

Finns det andra här som gått genom ett stambyte med hyreshöjning? Kom ni tillbaka? Och till er som flyttade — hittade ni något, och hur gjorde ni med fyrtio års saker? Jag frågar praktiskt. Jag har en lägenhet full av 1984 och fjorton månader kvar.