Jag är socialsekreterare och jag har varit med och omhändertagit barn, och det finns ett ärende från 2021 jag inte kommer ifrån.

Elva år i yrket. Jag är trettiosex. Jag jobbar med barn och unga i en mellanstor kommun.

Först det som ingen utanför förstår: jag beslutar ingenting själv. Jag utreder, jag skriver, jag föreslår. Besluten tas av socialnämnden, och vid tvång av förvaltningsrätten. Min signatur står på ett förslag.

Men förslaget är mitt, och domstolen följer förslaget i de allra flesta fall, och det vet jag när jag skriver det.

Hur en utredning faktiskt går till: jag har i snitt arton pågående ärenden. Riktlinjen i min kommun är tolv. En utredning ska vara klar i fyra månader. Jag träffar barnet, oftast två eller tre gånger, i trettio till sextio minuter per gång, ibland i skolan.

Det betyder att jag fattar ett förslag om ett barns hela liv utifrån ungefär två timmar med barnet.

Ärendet från 2021: en pojke på nio år. Anmälan från skolan, tredje anmälan på två år. Mamman var ensam, hade en egen historia, och var vid den tidpunkten inte i något bra skick.

Jag föreslog ett omhändertagande. Förvaltningsrätten biföll. Han placerades i familjehem, åttio kilometer bort, och bytte skola.

Jag stod bakom beslutet då och jag tror fortfarande att det var rätt utifrån det jag visste i april 2021.

Vad jag fick veta senare, av en kollega, i en helt annan diskussion: mamman hade i februari samma år ansökt om en insats frivilligt. Ett stöd i hemmet. Den ansökan låg hos en annan enhet och blev avslagen av resursskäl — kön var fyra månader.

Fyra månader. Hennes ansökan kom i februari och mitt förslag kom i april.

Hon bad om hjälp och fick kö, och sedan kom jag.

Jag läste aldrig den uppgiften i min utredning för den fanns inte i mitt system på det sättet. Jag kunde ha frågat. Jag frågade inte, för jag hade arton ärenden och fyra månader.

Pojken är tretton nu. Han är kvar i familjehemmet. Jag har inte hans ärende längre — jag bytte enhet 2022, och det är inte en slump att jag bytte 2022.

Vad jag gör annorlunda nu: jag frågar alltid, i varje utredning, om familjen har sökt något själv tidigare. Det tar fyra minuter och det står inte i någon mall.

Finns det andra socialsekreterare här? Hur många ärenden har ni? Och har någon vågat skriva i en utredning att kommunens egna köer är en del av bedömningen? Jag har aldrig sett det i ett dokument och jag vill veta om någon gjort det.

visningar33 kommentarer0 reaktioner0
Svara med ett inlägg

Kändes det som att det handlade om dig?

Din historia hör också hit. Inget namn, ingen e-post, inget som pekar på dig.

Skriv din historia

Kommentarer

Inga kommentarer publicerade än.
Din kommentar syns direkt.
Officiell app

Confessions finns nu som app

Samma plats, bara snabbare och lättare i din mobil. Allt du gillar här, ett tryck bort.

Ladda ner appen · ⁦17 MB⁩ Öppna filen efter nedladdningen och tillåt installation från den här källan. Appen är officiell och signerad av Confessions.