Jag är brandman och vi blir stenkastade på, och det har gjort mig till någon jag inte gillar.

Nitton år i yrket. Jag är fyrtiofyra. Heltid, en station i en storstadsregion.

Först siffror, för att det här ämnet annars blir något annat: det händer inte varje utryckning. Det händer inte ens varje månad. Jag har i nitton år blivit utsatt vid, jag skulle gissa, fjorton tillfällen. Två av dem allvarligt — en sten genom sidorutan 2019 och en laserpekare mot ögonen 2022.

Fjorton gånger på nitton år, över flera tusen utryckningar.

Och de fjorton gångerna har förändrat hur jag åker på alla de tusen andra.

Vad som har hänt med mig:

Jag har en lista i huvudet. Det finns adresser dit jag inte åker in utan att veta att polis är på väg eller på plats. Det är inte en officiell lista — det finns rutiner för det här och de är bra och de bygger på riskbedömning, men min egen lista är längre än den officiella.

Jag har i nitton år blivit sämre på att prata med människor på en skadeplats. Förr pratade jag. Nu jobbar jag och tittar runt.

Och i mars förra året hände det som fick mig att skriva det här.

Vi larmades till en container i ett område som står på min lista. Vi åkte in. Det stod fyra ungdomar femton meter bort, troligen tolv till femton år gamla.

Och jag tog min position med containern mellan mig och dem.

De gjorde ingenting. De stod och tittade, som ungdomar gör. En av dem hade en cykel.

Jag använde en brinnande container som skydd mot fyra barn som inte gjorde något.

Och på vägen tillbaka sa jag något i bilen om "dem" som jag inte kommer skriva här, och min yngre kollega, han är tjugosex, tittade ut genom fönstret och sa ingenting, och det var hans sätt att säga något.

Jag är inte rädd för de där ungarna. Jag är rädd för vad fjorton tillfällen på nitton år har byggt i mig, för det är inte proportionerligt, och jag vet att det inte är proportionerligt, och det sitter i kroppen ändå.

Och jag är den som utbildar nya. Jag står framför tjugotvååringar och berättar hur man gör, och jag lär dem min lista.

Finns det andra i blåljusyrken här? Hur håller ni isär risken och fördomen? Och har någon jobbat i nitton år och inte blivit så här — hur gjorde ni?

visningar35 kommentarer0 reaktioner0
Svara med ett inlägg

Kändes det som att det handlade om dig?

Din historia hör också hit. Inget namn, ingen e-post, inget som pekar på dig.

Skriv din historia

Kommentarer

Inga kommentarer publicerade än.
Din kommentar syns direkt.
Officiell app

Confessions finns nu som app

Samma plats, bara snabbare och lättare i din mobil. Allt du gillar här, ett tryck bort.

Ladda ner appen · ⁦17 MB⁩ Öppna filen efter nedladdningen och tillåt installation från den här källan. Appen är officiell och signerad av Confessions.