Jag pendlar till Norge sedan 2015, jag tjänar nästan dubbelt, och jag är borta från mina barn fjorton dagar i sträck.

Fyrtiotvå. Jag är anläggningsarbetare, maskinförare. Jag bor i Värmland, åtta kilometer från gränsen, och jag arbetar på projekt i Norge, numera längre in i landet eftersom de stora jobben finns där.

Siffrorna, för de är hela orsaken.

I Sverige tjänade jag 2014 ungefär trettiotvå tusen i månaden före skatt som maskinförare. I Norge, på mitt nuvarande projekt, med rotasjon fjorton dagar på och fjorton av, ligger jag på en nivå som efter skatt i Norge och efter att allt är redovisat ger mig omkring det dubbla netto jämfört med vad jag hade hemma.

Boende och resor till och från projektet betalas av arbetsgivaren.

Det här är inte svartjobb. Jag är anställd i ett norskt bolag, jag betalar skatt i Norge, jag deklarerar i båda länder, och jag har gått igenom det med en revisor två gånger för att vara säker. Det är helt legalt och ungefär trettiotusen svenskar gör någon variant av det.

Nu kostnaden.

Fjorton dagar på betyder fjorton dagar borta. Jag reser söndag, jag arbetar tolv dagar, jag reser hem lördag. Och sedan är jag hemma fjorton dagar, vilket är mer än någon svensk pappa med vanligt jobb är hemma, och det är det argument jag har använt i elva år.

Argumentet är inte falskt och det är inte sant.

Det är inte sant därför att tiden inte är utbytbar. Jag är hemma fjorton dagar i sträck och jag är en gäst de första tre. Det tar tre dagar innan jag vet var saker ligger i mitt eget hus, innan jag vet vilka regler som gäller just nu, innan min dotter slutar fråga sin mamma om saker som jag står bredvid och kan svara på.

Och de tre sista dagarna är jag redan borta. Jag packar i huvudet. Jag blir tystare. Min fru har kallat det "fredagsmannen" sedan 2018 och det är en skämtsam term om något som inte är roligt.

Så av fjorton dagar hemma är jag faktiskt närvarande åtta. Åtta av tjugoåtta. Och på ett vanligt svenskt jobb hade jag varit närvarande på kvällar och helger, vilket är ungefär tolv av tjugoåtta om man räknar vaken tid med familjen.

Jag gjorde den uträkningen förra året och jag har inte berättat den för någon.

Det andra, som är värre: jag har blivit ekonomiskt fast. Vi byggde ut huset 2019. Vi har två bilar och ett lån på en husbil. Min fru gick ner till sjuttiofem procent 2020 eftersom hon skötte allt när jag var borta. Vårt hushåll är nu byggt på en norsk lön.

Och jag kan inte komma tillbaka. Om jag tog ett svenskt jobb i morgon halveras vår inkomst och hon måste upp i tid, och det är inte ett val vi kan göra utan att sälja något.

Det jag verkligen tänker på: min son är elva. Han har aldrig haft en pappa som är hemma varje kväll. Det har aldrig funnits. Det är inte något han har förlorat, det är något han inte känner till.

Och i somras sa han att han vill bli maskinförare.

Och jag blev stolt, och sedan blev jag illamående, och jag sa att det är ett bra yrke. Vilket det är. Och jag sa ingenting om rotasjon.

visningar39 kommentarer0 reaktioner0
Svara med ett inlägg

Kändes det som att det handlade om dig?

Din historia hör också hit. Inget namn, ingen e-post, inget som pekar på dig.

Skriv din historia

Kommentarer

Inga kommentarer publicerade än.
Din kommentar syns direkt.
Officiell app

Confessions finns nu som app

Samma plats, bara snabbare och lättare i din mobil. Allt du gillar här, ett tryck bort.

Ladda ner appen · ⁦17 MB⁩ Öppna filen efter nedladdningen och tillåt installation från den här källan. Appen är officiell och signerad av Confessions.